Första mötet på 8 månader. Det fanns tårar kvar. Jag blir besviken på mig själv att jag inte bara kan lägga honom där han hör hemma. Men livsödet berör, gör mig ledsen.

När han sedan ska gå kramar vi om varandra hårt och jag viskar i hans öra den ständiga frågan - varför? Svaret även denna gång är: "det bara blev så"...

Jag känner mig otrogen fastän jag inte har några känslor kvar.
Störst av allt är besvikelsen att det trots att det gått ett år, faktiskt fortfarande gör ont. Mindre, ja visst - men det gör ändå ont.
Och det skär i hjärtat på mig när jag hör hur liv rasar samman, hur allt är kaos - nu när mitt egna liv visar sin finaste sida.

Det är många känslor i omlopp ikväll. Många tårar som jag kanske inte ska vara rädd att släppa ut.

Idag är en sådan dag då jag önskar att allt vore ogjort, att jag sluppit alla månader av tårar... Men utan tårarna och sveket hade jag inte suttit här...

 

Anette

6 oktober 2014 23:03

Du skriver som om jag hade skrivit det. Känner igen reaktioner och känslor. Går lika trögt här att komma över det helt. Och mannen, ja han har varit vidare sedan "innan separationen". Vi är så olika vi kvinnor och män...

 

Pernilla

7 oktober 2014 06:34

Han kommer föralltid vara någon du älskat, klart känslan alltid kommer vara där, sveket och längtan efter det som aldrig vart, och allt som bara dog.
Vilken underbar lycka att du nu har någon som lyfter upp dig, för han den förra kommer ha förmågan att vrida om kniven så många gånger även om det inte är med avsikt, så är det ditt hjärta som får ta smärtan.
Glad för att du nu tycks ha en man i ditt liv som gör dig välmående, vart de än leder i framtiden så är han den som stärkt de sista lilla.

http://langtarefterdig.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...