Jag har sååå otroligt svårt att förlika mig med min självbild, mitt yttre.
Tipset har varit att skaffa helkroppsspegel och knäppa massor av kort. Helkroppsspegeln kommer snart till källaren, till dess får jobbets spegel och mammas spegel duga.
Jag tar på stjärten, tittar i profil - tittar på mig själv.
Jag har så svårt att känna igen mig själv. Jag ser ju en fin kvinna där, fräsch, glad, med glimten i ögat - är det jag?

Fotografierna tuggar tätt.
Både studiofotograferingar och vanliga selfies.
Varje gång jag tittar på korten så slås jag av tanken att jag inte känner igen mig själv.
Är det där jag?

Svårt att sätta ord på märker jag, men en väldigt konstig känsla.
En ytlig känsla, som har en djupare innebörd - och kanske fortsätter jag på det temat i något inlägg framöver...
För självkänslan har verkligen åkt berg-o-dalbana dessa månader...