Jag går i terapi och genomgår EMDR-behandling. Nu har det varit uppehåll i tre veckor så det var onekligen skönt att ha det behandlande samtalet i veckan med någon som varit med hela resan i destruktiva familjer och relationer.

På mig hade jag en gammal, säkert 10 år gammal blommig tröja. En tröja som jag gärna har när jag skrotar runt hemma, men aldrig skulle ha på jobbet. Eftersom jag behövde få lite andrum efter behandlingen så blev det inget jobb efter, så jag skrotade på mig den där tröjan till psykologen.

Vi började som alltid med en lägescheck och jag kunde inte låta det undgå henne att jag faktiskt kan närma mig känslan av frid nu när huset närmar sig att bli klart. Jag har en intensiv vecka kvar med hantverkare dygnet runt, men jag tror att jag redan nästa helg kommer kunna ta mig ett bad i mitt egna badrum.
I helgen ska garage målas och marksten läggas. Det kommer bli så fint, och det är just bara mitt. Mitt mitt och ingen annans.

Jag känner så djupt inom mig att detta hus kommer ge mig möjlighet att läka och hitta mig själv.
Jag är en bra bit på väg men har några sista pusselbitar att lägga innan jag är mig själv igen.

Vi pratade om sexet.
Hur det går.
Som jag tidigare skrivit så har jag inte kunnat få orgasm utan att drabbas av den största sorgeattack som finns. Helt okontrollerat efter en orgasm så brister det för mig och jag slungas tillbaka till sveket. Jag gråter, skriker och kan inte kontrollera det vilket har gjort att jag hållit igen för att inte hamna där.
De senaste veckorna har jag märkt skillnad och jag hävdar bestämt att det är ett behandlingsresultat.
Jag kan njuta av sex nu. Jag blir inte ledsen, jag njuter fullt ut!

"Du blomstrar nu" sa hon och tyckte att tröjan symbolerade var jag befinner mig någonstans.
Och sedan sa hon något som hon egentligen inte visste något om, men som stämmer otroligt bra.
Mannen jag träffade i vintras. Han som helt plötsligt inte hade tillräckligt starka känslor för att kunna fortsätta. Han som fick se mig som sårbarast, totalt öppen och naken.
Hon sa att det inte skulle förvåna henne om han blev förtjust och fick känslor nu när jag visar upp en självsäker, oberoende, stabilare sida.
Och så blev det.
Han har börjat höra av sig igen.
Mig berör det inte och då är det tydligen ännu mer intressant.
Och inom mig njuter jag en smula...