Idag städades källaren ur och byggarbetsplatsen nere blev just exakt så som jag ville ha det, om inte ännu bättre.
Alla materialval är genomtänkta och elektrikern har verkligen anpassat mig hem efter de funktioner jag önskar.
Att få packa upp hela huset från landet in i mitt nya hem är en stor och överväldigande känsla.
Bra precis 7 månader senare börjat mitt hus likna ett hem, inte bara en byggarbetsplats.
Jag tvättar sängkläder och handdukar på löpande band, då lukten från vårt tidigare hem sitter starkt inrotat i allt.

Jag ser mig omkring och känner en glädje och lättnad, huset är mitt, bara mitt. Jag ville ha ett hus att läka och glädjas i.
Jag har tjuvstartat med det, hela huset speglar verkligen min själ.

Ett telefonsamtal. En fråga om när relaxen ska invigas. Jag svarar artigt på frågan. Han frågar om hela huset ska vara fullt med folk. Jag svarar uppriktigt att det blir en Bollinger och jag, just bara jag, just för att jag vill. Det är mitt avstamp.
Han frågar om han får komma, ta ett premiärbad med mig.
Inom mig skrattar jag högt, han fick känslor - när han själv drog sig tillbaka och fick skrämselhicka.
När jag började leva, skratta och vara, då blev jag intressantare.
Mina känslor är tyvärr som bortblåsta, men jag njuter av att välja och känna att jag har kommandot över mitt liv igen...
Underbara ljuvliga känsla!