Min barnlängtan börjar nå oanade höjder. När jag lägger handen på hjärtat så kan jag ärligt erkänna att jag nog aldrig tyckt att det varit så lägligt att känna barnlängtan som nu.

Jag skulle behöva gå ner 10 kg.
Jag har två rätt långa och stora resor framför mig i vår.
Mr har inte "kommit dit ännu".

Så det är ju ultimat att fokusera på mig och min kropp i några månader nu, när jag ändå väntar in honom.
Om förnuftet får tala - så är det en jättebra deal.
Men längtan - den tar mig med storm.
Och den där klockan tickar rätt bra den också...
Jag är glad att jag har min plan B, och även den innebär att oddsen är bättre med viktminskning - så det är ju verkligen att preppa sig, inte se den väntan som förlorad utan värdefull.