Så kom vi till gynakuten. Ingen gladare än mig när favoritläraren tog emot. Jag hade hoppats tyst för mig själv att det skulle vara han, och det var det.
Han tog emot, lyssnade och tog in, räknade och sedan gick vi iväg till undersökningsrummet för ett VUL.

Och så kom det "den där hinnsäcken är inte 23 mm och en sådan hinnsäck vill jag inte döma ut"
Det var inte tomt, det fanns något där i, ett foster. Såg ut som en liten böjd böna tyckte Mr. Hinnsäcken 15 mm.
Jag fick hoppa ner och så gick vi in till läkarens rum där han fortsatte att prata.
Han berättade att dom har rätt strikta rutiner när det gäller tvivelaktiga graviditeter och dess början, allt för att ingenting ska gå fel, att ingen önskad graviditet ska avslutas av misstag.
Man får hellre vänta och komma tillbaka och leva i den hemska ovissheten än att man för tidigt ska säga något för drastiskt.
För även om man ska se det och det vid den tidpunkten så finns det alltid några procent som har en annan start och som tar lite längre tid på sig.
Och jag köper det resonemanget och vet att det är vettigt.
Jag sa till Mr igår efter att vi varit hos läkaren att det var mycket märkligt att han inte ville att jag skulle komma åter, utan att jag direkt erbjöds Cytotek med orden "jag tror vi har några här som du kan få med dig".
Jag ville dock att min Cytotecbehandling skulle skötas från KK - tack och lov så sa jag nej.
På KK får man alltså komma tillbaka om det finns det minsta tvivel. Man ska gärna be en mer erfaren kollega titta också.
Han berättade också att inga hinnsäckar utan foster under 25 mm döms ut, för under 25 mm kan det gömmas.

Det är litet, och utgången är inte garanterad, tvärt om, det finns mycket som talar mot denna graviditet.
Vi vågar inte hoppas, men vi är redigt förbannade. Återbesök om 2 veckor.
Mr är totalt skogstokig och känner inget som helst förtroende för kliniken i grannstaden. Han fick väldigt fint förtroende för KK och det har jag alltid haft. Medmänsklighet, tid att förklara och gå igenom rutiner och förlopp.
När vi klev ut i sjukhuskorridoren var jag mentalt helt slut och tom.
Och även jag var arg.
Det som känns ännu mer olustigt i det hela är att kliniken i grannstaden är den läkaren som är hemortsläkare för den IVF-klinik vi önskar ta nästa steg till.
Det är också den läkaren som vill stimulera med Letrozole och göra hysteroskopi.
Och jag känner faktiskt också att förtroendet är lite förbrukat, och känner mig väldigt obekväm i situationen.

Steg 1 för mig nu är att kontakta IVF-kliniken och få komma dit, öga mot öga. Jag skiter i milen och tiden. Jag behöver få ställa mina frågor om Intralipiddropp, Prednisolon och annat som den kliniken är känd för att vilja vara villiga att prova.
Jag hoppas att vi får kontakt under nästa vecka och får en tid senare i vår.

Jag är tom och trött, mentalt utpumpad, mår illa och är så otroligt less på att behöva driva allt kring fertilitetsbehandlingar själv - men jag är knappast den enda.
Vi är många längtanssystrar som kryssar mellan läkare, behandlingar och kliniker.
Hopp och förtvivlan.

 

JVJK

11 mars 2016 15:34

Men herregud här är det tvära kast för era stackars hjärtan! Jag litar på doktorn och kommer hoppas med er att granntönten hade fel.

Tyvärr är det ofta så att man måste kunna mer än sina läkare 😔

Återigen varma kramar och önskan om styrka!

 

Cicci

11 mars 2016 22:17

Herregud alltså! Läste det inlägget om att det inte gått vägen o jag blev så ledsen för er skull och viste inte hur jag skulle kommentera. Jag tänktm att allt kan väl inte vara kört efter ett vul o sen skrev du att ni skulle till sjukhuset o då tänkte jag att ja dom vet ju bättre än jag gör. Så skönt att dom gjorde vul. Herregud vilket härligt tvärt kasst. Jag förstår att det är en liten chans men där är en chans nu o det är ju ett mirakel hoppas vi på! Tycker att läkaren som ni hade kontakt med är ett stort svin som inte har koll alls!!! Han borde knappt få vara läkare!! Hoppas att du o mr kan komma till honom med ert mirakelbarn om ca 7 månader och bara så liksom in your Face! Fatta vad han kan ha gjort!! Mot andra också! Jag förstår att chansen är väldigt liten men oj vad jag hoppas på er! Förstår att det är en jobbig tid nu! Försök att orka. Ta hand om varandra. Kram cicci

 

E

12 mars 2016 00:19

Hej!

Jag tänkte på det när jag läste ditt förra inlägg, att jag trodde att rutinen var att kolla en gång till innan cytotec. Bra. Jag håller tummarna!!! Jag menar, du har symtom en masse och det finns en liten böna. Häng kvar!

(Jag tycker att du om du pallar ska höra med den första läkaren hur denne menade och om rutinen denne person jobbar efter verkligen kan stämma. Så kan rutinen ändras till nästa patient som råkar ut för samma sak.)

/Emma

 

Azi

13 mars 2016 01:41

Jag håller både tummar och tår för er! ♥

http://azielle.blogg.se

 

Emma

15 mars 2016 16:26

Jag funderade på en grej. Var hinnsäcken mindre vid sista vul? Eller hade första läkaren mätt fel? Jag hoppas verkligen att det går vägen den här gången. Håller alla tummarna! Kram Emma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...