Det är iskallt ute.

Vårt underbara hus lyser med värme. Ljus överallt och i kaminen brinner det en brasa för att hålla i gång värmen.

Maten ska lagas och Kärleken sitter i badet med en vän till honom.

Huset är lugnt och tyst, fridfullt och underbart.

Får man stanna klockan och kapsla in känslan?

Jag behöver dessa stunder där det är barnfritt och det har absolut ingenting med min längtan att göra, det handlar helt och hållet om möjligheten att hinna ikapp med sig själv - att andas.

Jag älskar stunderna som dessa, när ingenting är planerat och när ingen sliter i mitt hår eller frågar vad jag gör direkt när jag tar upp datorn.

Det är så tyst att man till och med hör veden som sprakar.

När var det så sist?

Nu är det snart sista dagarna av penicillin, så att magen får återhämta sig vilket är välbehövligt. Som vanligt kom svampen som ett brev på posten, och drabbade inte bara mig.

Jag försöker att vara här & nu, inte bara framåt.

Jag försöker lugna mig om att vi hinner, vi har framtiden framför oss.

Jag är inte beroende av ett plus nu.

Det känns som att jag har en inre dialog med mig själv, dygnets alla vakna timmar.

Visst, jag är en reflekterande person med djup, men tänk om man bara fick följa med, go with the flow...

Det känns bra idag, det känns underbart att vakna upp bredvid den man älskar som mest och veta att man har en hel helg tillsammans, bara vi två, utan egentliga planer. Huset är städat och ingenting är något måste.

Ingen kisstvätt, ingen som vaknar klockar sju, ingen som häller ut alla juice vid frukosten och laddar ut lite fil i det.

Nu när jag skriver det så märker jag hur orättvist det blir.

Lilleman har en stor plats i mitt hjärta. Vi älskar varandra, men väldigt ofta knackar känslan av att vi blir ifråntagna all vår kärlek på.

Det känns i hjärtat.

Nu - åter till matlagningen här på landet.

Vem trodde att jag skulle bo på landet för 3 år sedan? Inte jag i allafall...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...