Måndag jämn vecka vilket innebär att lugnet lägger sig. Ikväll kvarstår saker som att plocka reda på alla popcorn som invarderat soffan, alla bilar, crossar, skotrar, lastbilar, dumprar, baklastare, traktorer, raggarbilar, hjullastare och allt annat i leksaksväg som övertar hemmet efter några dagars Bonus-samvaro.

Jag är slut. Vi är slut.

Den här åldern måste ju vara Guds sätt att pröva mänskligheten.

Det är en kamp om ALLT, då menar jag om allt.

Juicen smakar fel, suddet är det fel på, tröjan passar inte, bilbältet är dumt.

Ingenting är bra och det är gnäll i kubik.

Skillnaden vi gjort denna helg är att vi hade en gemensam plan på att det skulle bli konsekvenser av handlandet.

Och det blev det.

En varning och fortsätter det dåliga beteendet så blir det en kännbar konsekvens.

Första gången ut var i fredagskväll, vid middagen.

Jag minns inte var det var, det handlade om eftersom fighterna varit över 40 till antalet.

En varning, sedan slängde jag tv-spelet i soporna.

Bonus blev totalt hysterist och rev ner allt som stod i hans väg.

Hysterin övergick i hyperventilatering och i över en timme satt han sedan i mitt knä och snuttade (!) på mitt snöre från huvtröjan.

Jag klappade, vyschade och försökte lugna honom.

Han blev rädd för han visste inte varför han blev så ledsen.

På något sätt blev det första markeringen för honom att hos oss bestämmer han inte allt. Barn ska inte bestämma allt.

Och så fortsätte helgen tillsammans med min magkatarr.

Mamma kom för att avlasta på fredag och igår var det dags för hysteri igen.

Vi är så trötta på det och på den känsla som uppkommer då man "slängt" in honom  i sängen utan film pga dåligt uppförande. Man känner sig inte som en trevlig vuxen då.

I natt sov jag som en kratta efter att Bonus rivit ner sin ribbotten från sängramen i vansinnesutbrott över att det dåliga beteendet straffades med att få lägga sig bums utan filmmys.

Så att jag var trött idag var ingen högodsare direkt.

Att jag fick vänta en dryg timme på lab gjorde inte så mycket.

Det sjätte provet är nu taget.

I dag har jag ringt en annan läkare för att få diskutera en kortare sjukskrivning.

Jag orkar inte arbeta 100% just nu, det är sorgligt men sant.

Jag har ett guldjobb som gör att jag kan pussla ihop det med mina timmar, men just nu funkar det inte att uppbära 100% jobb när man man inte kan prestera det.

Tankarna mal i skallen och jag får aldrig ro, vilket jag tror ligger till stor last för min återhämtning.

Ska vi sälja huset och inse att vi aldrig kommer att bli en lycklig modern Bonusfamilj?  Hur gör vi då? Hur stöttar jag min Kärlek i sin sorg över den stora sonen?

Kommer jag aldrig få mitt drömmars barn i min famn?

Kommer jag någonsin tycka att det blir mer hanterbart att vara bonusmmamma?

Jag behöver få jobba, så att vara hemma är ingen lösning på heltid.

Jag tror att det är ett bra första steg som är taget, hoppas nu att läkaren stödjer min plan...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...