Jag önskar att Du förstod vad som händer i min själ med tre missfall på kort tid.

Jag önskar att Du förstod hur otroligt mycket det sårar när min fina ryggsäck som jag köpt till Bonus inför skolstarten, kommer tillbaka, nerpackad och ihopvikt i en pisspåse i mammans ryggsäck.

Jag önskar att Du förstod hur skör man blir när man vågar föreslå fotbollsskola, boxning, teater, karate, hockey, inneband och andra tusen och en aktiviteter för att det vore bra för ett barn.

Jag önskar också att Du förstod hur mycket det krossar ens hjärta när det ratas, för att sedan älskas när någon annan förälder, en mer accepterad människa föreslår det samma och det då höjs till skyarna.

Vi är ingen riktig familj.

Jag har blivit bitter och tänker på hämnd. Hur jag ska packa ner hennes ryggsäck i en skitig kasse och packa ner i vår ryggsäck. Så lågt och så barnsligt, jag är bättre än så egentligen.

Jag vill stoppa ner en hundralapp för varje gång jag kommer på att Bonus behöver kläder. Avstå och stoppa ner hundringen i en låda. När min Längtan någon gång vill komma, då ska tusenlapparna fram.

Vad hände med mig?

Det här är inte jag...