minlangtan

Direktlänk till inlägg 22 oktober 2012

Vilken väg ska man gå?

Av minlangtan - 22 oktober 2012 08:15

Jag funderar mycket på nästa steg. Givetvis är vi helt beroende på våra provsvar men jag kan ändå inte låta bli att ligga lite steget före och fundera OM - vad gör vi då?

 


OM det är kromosomavvikelse, så finns det ingenting att göra eftersom vårat landsting inte bekostar PGD. Detta innebär att vi kan köra på som vanligt, räkna med att bli gravida, men räkna med att få missfall. De foster som inte är skadade av kromosomavvikelserna är friska och vi kommer då att erbjudas extra fosterdiagnostik i form av moderkaksprov/fostervattenprov. Vi kan också tänka oss att göra IVF och räkna med att de sjuka ägg/spermierna inte befruktas och att IVF då är ett alternativ för oss.

Här finns det två skolor. En skola som hävdar det jag skrev ovan att IVF kommer kunna sålla de sjuka/avvikande genom att de inte befruktas. Dvs ett missfall kan undvikas. 

Den andra skolan hävdar att kroppen alltid är bättre före IVF. Kroppen väljer det bästa ägget och stöter bort de sjuka spermierna. 

Jag vet inte vad som är rätt eller fel?




 
 
Ingen bild

Emma

24 oktober 2012 04:38

Åh, jag känner verkligen så igen mig i dig när man hela tiden vill ligga steget före och planera alla möjliga utgångslägen... tyvärr så är ju risken att man hittar något fel liten, på gott och ont. Jag har en bekant som fick 12 missfall och där hittade man absolut ingenting men sen helt plötsligt gick allting bra och hon fick sitt lilla mirakel. Hon fick samma råd som jag att det är bara fortsätta att kämpa, men hur länge skall man orka kämpa, det är smärtsamt både fysiskt och psykiskt!? Men människan är stark och vi klarar mer än vi tror!
Jag orkade själv inte vänta på alla provsvaren utan körde på ändå och nu sitter jag här snart i v 14, fortfarande väldigt tidigt och jag vågar inte riktigt glädjas men hur som helst så känns det som om Progersteronet och Trombylen hjälp mig att komma så här långt, vilket jag aldrig tidigare gjort.
Jag ångrar ganska ofta att jag väntat så länge med att försöka skaffa barn. Jag och min nuvarande blev gravida när jag var 25 år första gången och då valde jag tyvärr tyvärr att göra en abort för jag hade så mycket jag ville hinna klart med innan, var mitt i karriären, ville gärna hinna gifta mig innan etc etc. Men nu när jag har "allting", man, bra jobb, hus, bil, båt så saknas det viktigaste och det finaste en människa kan ha, ett litet barn... skulle kunna offra allt annat om jag bara visste att jag snart skulle få hålla i min egna lilla bebis, offra allt förutom min underbara man då ;)
Oops, vad långt det här blev... ;)
Jag hoppas verkligen innerligt att du snart blir gravid igen och att jag då får följa en gravidblogg, älskar ju verkligen ditt sätt att skriva.
Stor kram!

 
evl

evl

25 oktober 2012 23:38

Med långtidsodling så borde de väl se ganska fort vilka som iallafall delar sig bäst och då borde de ju ha den bästa chansen? För oss var lättnaden att få så bra hjälp som IVF en stor del i beslutet om det. Ni kanske skulle må bra av att få slappna av lite mer och på något sätt kunna lämna över ansvaret? Vår relation blev iallafall bättre när pressen inte var så stor.
Kramar <3!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 
C

C

26 oktober 2012 23:58

Jag frågade faktiskt läkaren idag om just IVF vid missfall och han sa ju att det såklart inte finns några garantier men att det, precis som du skriver, sållas bort och man får det absolut bästa tillbaka.. Det är just detta som får mig att tveka på det landstingsfinansierade försöket för blastocystodlingen lockar.. Ja jag hoppas iaf att IVF blir ett alternativ för er att prova :)

http://spyor.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av minlangtan - 17 mars 2019 20:50

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Av minlangtan - 15 juni 2017 10:27

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Av minlangtan - 13 juni 2017 16:57

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Av minlangtan - 12 juni 2017 07:13

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

Av minlangtan - 11 juni 2017 04:16

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards