Jag kräks inte längre så ofta, jag stirrar inte upp i taket i ren förtvivlan hela kvällarna igenom.

Sedan några dagar kan jag börja se gnuttar av framtid, allt är inte bara nattsvart.

Jag börjar inse att en separation är en separation, en sorg som måste få göra ont, som måste få ta tid. Han har ju redan gått vidare, är kär och lycklig. Fast hur lycklig är man om man inte orkar ta hand om sina egna barn?

Det känns fortfarande så orättvist, det skulle ju bli vi två. Nu måste jag sätta mig själv främst, fokusera på att göra bra val för mig. Jag måste släppa honom, släppa alla hans problem som jag nu inte är rätt kvinna att hjälpa honom med.

Jag tänker mycket på vad jag förlorat, men jag kan också ana en ljusning - nu har jag chans att bygga mitt liv så som jag vill ha det...

Det är en sak jag inte orkar just nu och det är Bonus. Vi hörs varje dag och det river upp mycket. Hans pappa har inte berättat för honom att han funnit en ny kärlek som han flyttat in hos. Jag möter Bonus ledsna ögon varje dag, men nu måste jag fokusera på mig själv och inse att det finns två fungerande föräldrar som har ansvar för honom och hans behov. För mig smärtar det för mycket fortfarande... Jag hoppas att det lägger sig om en tid.

Jag säger det igen - jag älskar era kommentarer, så fortsätt gärna! 

 

lilla jag

20 september 2013 14:28

Åh, härligt! En glimt av hopp :-)
Du kommer träffa en så mycket bättre man sen! En som inte träffar någon annan bakom ryggen. En som vill ha barn. En som vill dela din framtid.
Det är viktigt att få vara både glad och ledsen. Om vartannat. Jag hade ofta dåligt samvete när min pappa hade dött och jag kom på mig själv med att tänka på annat, skratta och vara glad och fick då jättedåligt samvete. Men det måste ju få finnas både glädje och sorg. Var sak har sin tid. Så man måste ju få ha dåliga dagar, men njut av de bra dagarna!
Hoppas det känns bättre med Bonus så småningom. Härligt att ha fått den kontakten att han vill umgås med dig!!
Du får planera in en massa roliga saker framöver att se fram emot! Bio med en kompis i höstmörkret? Teater? Fika? Resa? Resa bort med din mamma kanske? Bara du och hon och sandstränder och paraplydrinkar och ni får inte prata om karlar ;-)
Men framförallt: ta hand om dig själv! Ät ordentligt (kroppen måste ju vara i toppskick när du träffar drömmannen så att du kan bli gravid omedelbums, eller tja mer realistiskt då - så snart det bara är möjligt) och sov ordentligt.
KRAM KRAM

 

Maya

20 september 2013 20:13

Jag har varit i en liknande situation. Det var för djävligt och jag mådde skit i perioder. Sorgearbete går upp och ner, det kommer ljusglimtar och fallgropar. Jag tror det bästa man kan göra är att fokusera på basics.. Äta bra, sova, röra på sig, distrahera tankarna med något annat för att vila ibland. Ingen kan rädda den som inte vill förändras själv. För mig var det det bästa som hänt när relationen körde i bitten ich tog slut (sett i backspegeln). Jag slutade ägna mig åt att försöka rädda andra genom kärleksrelationer (för mig var det ett mönster) och träffade så småningom en person som jag har en jämlik och bra relation med. Och ett barn blev det också tillslut.. efter många år av gemensam längtan väntan och kämpande. Och jag orkade inte heller umgås med exets barn - det var smärtsamt men nödvändigt för att jag skulle kunna lämna relationen bakom mig. Kram och heja dig - du förtjänar och kommer att få bättre! Maya

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...