Så kom det nya året och jag känner bara - bring it on. Jag är sååå redo för detta år, så redo så redo. Ett år som ska bli mitt, där jag ska fylla på med saker som jag mår bra av.

Jag minns särskilt en kommentar eller mail av Wilda Mathilda, i samband med husköpet och hon skrev något i stil med att här ska jag kunna laga middagar och ha dejter.
Oj vad det kändes långt borta då i september.

Nu är jag här i januari - och jag börjar landa i mitt hem, min borg.
Jag börjar känna en harmoni och ett lugn, jag börjar kunna laga och lägga ihop pusselbitarna som varit på vift, de bitarna som gjorde att jag inte visste vem jag var.

Nu vet jag, jag börjar känna mitt värde igen, känna mig vacker, attraktiv och eftertraktad. För att bli lämnad och bedragen knäckte min självkänsla och fick mig att känna mig oduglig.
Denna flirt som pågår kanske är förklaringen?

Tiden som fått jobba kanske är förklaringen?

Huset kanske är förklaringen?
Jag vet inte, men jag gläds enormt över att vara mig själv för en stund. Bakslag kommer, men nu tänker jag njuta av uppmärksamheten och förmågan att kunna känna något annat än tunga tunga tankar.

I morse väcktes jag av bilden på fb. De har förlovat sig, på vår förlovningsdag. Han har varit skriven där en knapp månad, i natt åkte ringarna på. Jag förstår nu varför han ville behålla sin ring, den hade med råge täckt till deras två ringar. Kortet lades ut av hans kompis, tillika fb-vän med mig, så att jag med säkerhet skulle se. Jag gick in på profilen och tog bort den vännen som fb-vän. Jag behöver inte honom i mitt liv.
Jag rensar bit för bit i mitt liv...

Imorgon är det samtalsdags igen och tårarna lär forsa när vi ska prata om Bonus. Jag vet inte var jag vill ha honom i mitt liv. Jag vet att han saknar mig, blev jätteglad för vykortet jag skickade och att han frågar mycket om mig.
Han och jag har pratat några gånger i telefonen och varje gång blir jag så ledsen. Jag saknar honom, väldigt väldigt mycket...

Långt ifrån klar med mitt gamla, väl medveten om att man inte kan gena, men så nöjd över uppmärksamheten som får mig att må bra och som får mig att känna mig värdefull igen...

 

Jagvilljagkan

2 januari 2014 10:48

Jag kommenterar inte så ofta även om jag läser...

Ville bara önska dig ett gott nytt år, med nytt hopp och nya möjligheter! Jag förstår att sveket tog på självkänslan, men du är allt annat än värdelös. Du är stark och modig och kommer klara allt livet slänger på dig. För så är man funtad, man tar ett steg till och ett andetag till - och hej hopp har man överlevt ytterligare en dag. Låt ingen gammal skitstövel intala dig nåt annat!!

Lycka till med flirtandet :) och rensa på, det är bra för själen!

http://Jagvilljagkanjagvagar.wordpress.com

 

Flisan

2 januari 2014 20:40

Men du, jag vet att du tyckte han var toppen men han verkar ju inte riktigt klok! Menar inget illa men att rusa rakt in i en förlovning verkar ju lite känslomässigt stört. Du gör ju rätt med att prata om det, sörja & bygga upp ditt eget liv utan att behöva nån annan som krycka. Kämpa på!

 

lilla jag

3 januari 2014 08:59

Nytt år, nya friska fläktar. I år blir det DITT år! :-)

 

Teddy

7 januari 2014 10:54

Du är min idol!
Vilken kamp det har varit för dig men det är DU som går ur denna kamp som en vinnare.
Att må dåligt ibland är ingen förlust, det måste man få må. Upp på benen snabbt igen och fortsätt framåt.
Heja dig!

http://Www.caitlin.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...