Jag fick som sagt en tid snabbt när jag ringde in.

Jag var orolig över allt jag läst i tidningarna, om sjukskriven personal som går på knäna för att orka.

Redan i receptionen möttes jag av en trevlig sekreterare, och sen bara fortsatte det otroligt proffsiga bemötandet.

Tjejen, en kvinna jämngammal med mig blev min läkare och jag fick förtroende för henne direkt.

Prover togs, ultraljud gjordes och hon uteslöt diagnos för diagnos efter att allt hade undersökts noga.

Hon var rädd att det var någon cysta eller att äggstockarna har börjat vrida på sig. Det var hennes värsta scenario som hon sa.

Äggstocken såg jättefin ut sa hon, och livmodern hade nästan blött ut allt, bara en tunn slemhinna kvar såg hon och det stämde bra med att jag var på sista mensdagen.

Ett fint ultraljud med andra ord, men jag blev ordentligt öm på en punkt, samma punkt hela tiden, äggstocken, vänster äggstock.

Snabbsänkan var ok, men inte bra. En något förhöjd temp hade jag också.

Dock inte så hög temp eller sänka att det skulle vara någon infektion, som också var en tänkbar diagnos. Njursten uteslöts eftersom det ger exakt samma symtom.

Efter dryga två timmar åkte jag hemåt med uppmaningen att ta det lugnt och återkomma om smärtorna tilltar. Blev rekomenderad att ta något antiinflamatoriskt mot smärtan, men som i sin tur hindrar ägglossningen. Pest eller kolera?!

Summa kardemumma från doktorn som vann mitt förtroende var att det kan vara något som är kvar sedan det jag kallar missfall, det är inte ovanligt att det blir så.

Väl hemma mötte sambon upp. Försökte vila innan jag blev tvungen att åka till jobbet för ett ärende. Somnade en stund innan jag började med matlagningen åt släkten som skulle komma på besök.

Min älskade mamma är bortrest, gissa om jag saknade henne där jag satt helt ensam på sjukhuset.

Under middagen började smärtorna tillta.

Vid åtta gick jag och lade mig. Väl på toaletten så kommer det en blödning.

Ringer in direkt och de ber mig komma in för en kontroll. Vi har hela huset fullt med gäster, barn, grannar och kamrater. Inte mina då...

Ensamheten grep tag i mig igen och jag åkte iväg ensam i min bil.

Väl på akuten gick det snabbt.

Det smidiga var att man hade sparat VUL-bilderna från förmiddagen så man såg på en gång att det var en blödning från livmodern som kunde konstateras.

Det gick snabbt. Fick en sammandragande tablett som skulle göra så att resterna fick en skjuts i rätt riktning.

Väl hemma, strax efter klockan ett, somnade jag gott.

Idag är det en ny dag. Jag saknar min mamma så att det gör ont. Jag vill vara liten, få bli omhuldad och omhändertagen.

Älskade mamma, saknar dig så.

Sambon har stora problem med vad han ska meddela våra middagsgäster med. Dom ville veta vad som hände med mig och stora djungeltelegrafen basonerade ju ut att jag skulle åka till "farbro doktorn och kolla magen"

Han ville inte säga som det var, eftersom det då skulle förstås att vi har öppnat bebisverkstaden.

Så hela världen tror att jag fick en urinvägsinfektion.

Det måste vara himlens skamligt att säga att man vill ha barn med mig...

Idag har jag lovat min fine bonusson att vi ska åka till leksaksaffären bara han och jag. Ett par vårskor ska köpas också till honom eftersom de som införskaffades i höstas är för små.

Innan dess spelar vi Bolibompa och rimmar och har oss.

Saknaden efter ett eget är så enormt stor att tårarna tränger fram genom mina redan sorgsna ögon.

Skit också...

 

Ramona

2 april 2011 12:57

Usch, vilken början på helgen. Hoppas att slutet sv helgen blir bättre för dig fina du.
Vi får hoppas att det här är stormen före lugnet...!
Kram!

http://Www.seossvaxa.blogspot.com

 

ettvanligtliv

2 april 2011 19:21

Vad skönt att höra att de kunde lokalisera vad som var fel och att du nu mår bättre. Har varit orolig för dig och uppdaterat din blogg 100ggr känns det som. Bra också att du känner dig väl mottagen på Kvinnokliniken. Själv har jag inte lika positiva erfarenheter därifrån.

Stor kram och hoppas som Ramona att resten av helgen blir bättre!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...