Jag sitter på pooltrappan i badrummet, dit jag gick efter att försökt kväva mina tårar i tystheten som råder i det mörka sovrummet.

Jag känner mig i ärlighetens namn jätteäcklig med min fula binda.

Inte blev det bättre av att jag tog intiativ till att ge sambon min lite njutning medan han låg och fipplade med sin telefon i sängen.

 Stark och säker närmade sig fingrarna honom, som jag brukar. Skillnaden idag var glasklar - ingen reaktion på något som helst vis.

Tar försiktigt bort händerna och låssas som om inget hänt.Han ligger ju där, min största kärlek, min stora skatt.

Jag glömmer bort mig och en kvart senare är jag där igen, med en större insats än bara händer.

Telefonen är fortfarande högaktuell och reaktionen från alla håll uteblir så även den gång.

Hur kunde jag ens tro något annat?!

FAN vad jag avskyr min hang-up vad det gäller( sexuell)bekräftelse.

Vi är ensamma i helgen och jag har glömt bort hur man umgås på tu man hand...Självförtroendet sköt ju inte direkt i höjden...

Fy rackarns vad jag var nervös imorse. Inte blev jag mindre nervös av att sambon skulle närvara på Bonus hälsosamtal tillsammans med modern, vilket gör att tiderna inte alltid klaffar.

Samtalet var 8.15 och 9.15 måste vi åka hemifrån för att hinna.

Den kvinnan är kapabel till vad som helst, men vi kom i väg i tid.

Sambon hade lånat med sig min hyrbil till skolan eftersom hans anställda tog hans bil till ett annat arbete i morse. Kvar på gården fanns alltså nada bil, vilket alltid lockar till ett mycket intressant fenomen.

Bonus morfar åker som besatt, fram och tillbaka, stannar, kollar noga, åker ytterligare en vända fram och tillbaka, saktar in, kollar igen och tar en sista vända fram och tillbaka... - i tron om att ingen finns i huset då alla bilar var borta.

Men där satt jag, i soffan och beundrade spektaklet som inte ens förvånar mig längre.

Iväg kom vi. Nervös var jag.

Väl hos TF så blev jag väl mottagen, liksom förra gången. Sköterska E kollade upp hur det gått med graviditeten och bad mig berätta det för TF.

Allt blev jobbigt.

På utsatt tid blev det dags för mig att gå in till behandlingsrummet. Jag berättade om farhågorna, efter allt dumt jag läst på nätet om bedövningar som inte tar, blödningar som inte slutar och annat tokigt.

Tårarna forsade på mig och det fanns ingen återvändo.

Väl i stolen fick TF inte tag i min livmodertapp. Efter fyra försök gav han upp och gjorde ett annat ingrepp. Istället för att skära bort en bit, som han nu inte kom åt till att göra, så brände han bort den yttre delen av livmodertappen.

Lokalbedövningen kändes knappt, men biverkningen av den desto mer. Tur att syster E berättat att jag kommer få en fasansfull hjärtklappning då bedövningen innehåller adrenalin för att hindra blödning.

Oja vad det pumpade på i hjärtat.

Ingen biopsi togs, utan nu blir det nogrannare koll via cellprov istället, men han tyckte att det skulle räcka.

Efter en kvart var det klart, då fick jag gå in i mottagningsrummet och samtala med TF. Han frågade om missfallet och bad mig fortsätta med Metforminet som jag faktiskt slarvat lite med nu.

Om vi inte blivit gravida under sommaren och början av hösten, så tyckte han att det var dags för en utredning. Han såg gärna att jag hade gått ner 5 - 10 kilo till.

Nu blir det tre veckor utan att jag får lyfta något, bada, sexa eller använda tampong.

Sambon fick ju till det igår när jag berättade att jag tycker det är jobbigt att jag inte får använda tampong vid nästa mens osv.

"Då får du väl använda blöja då"

Tack fina fina sambo... blöjor har barn. Binda heter det...

Det är över nu och det känns väldigt bra. Detta har småjävlats fram och tillbaka i över tre år så jag hoppas att förändringarna för alltid är borta och att TF har rätt när han sa att detta ingrepp inte gör det svårare att bli med barn, utan tvärtom kan hjälpa lite.

Tack för all fin omtanke, alla fina kommentarer... Ni är bäst!

Nu är det sängen för mig i eftermiddag som gäller tillsammans med två vita fina tabletter som tar bort udden på den jävulska värk som kom i efterhand.

Det är över... jag klarade det!