... så står det på vår dörrkrans som hänger på den vackra dörren, som blev exakt en sådan jag vill ha.

Vi närmar oss jul.

I år för första gången har jag drabbats av julstress som liknar ingenting annat jag skådat.

Julkort, julklappar, julhandling, jullunch, julmiddagar, julgåvor, julaktiviteter, julgran...

... och mitt allt detta ska det ges tid för avkoppling.

Den hektiska hösten har varit bra, jag har fokuserat på att lösa uppgiften och nu när vi är i mål med rekryteringar som jag ansvarat över, ger det mig möjlighet till vila.

Jag är rädd att med vilan som kommer i jul, kommer också saknaden.

För sakna gör jag, så att det gör ont.

Det går inte en kväll utan att jag stryker Kärleken på skäggstubben, tittar in i hans blåa ögon och säger orden: "Jag vill verkligen ha ett barn"

Då kommer tårarna, så även nu när jag skriver det.

Jag tycker att livet är så in i helvete (förlåt) orättvist som gör att vi måste vänta. Än vet vi inte hur länge.

I dagarna är det ett år sedan vi beslutade oss för att aktivt bilda en gemensam familj.

Ett år sedan vi låg där på sängen och beslutade oss för att låta det ske, vi ska bli en familj.

En familj är vi, Bonus är här, men jag vill ha något som är mitt.

Klockan tickar, det stressar mig. Ord som äggreserver och spermiers fruktsamhet triggar igång.

Tankar på att så fort vi får klartecken starta med IVF, skippa hormonbehandling.

Ni ser, jag är så redo så redo...

Jag bävar för den fröjdefulla julen. En tid för familj och släkt att umgås. Saker ställs på sin spets. Familjeband prövas och prioriteringar tänjer banden.

Dagar ska delas, presenter ska värderas och jämföras.

Nä, fy fan säger jag rakt ut...

 

ettvanligtliv

15 december 2011 11:14

Jag kan bara försöka sätta mig in i hur jävligt det måste kännas att mitt i allt väntande behöva sluta försöka helt! Förstår att du mår dåligt över det. Men det här med äggreserv, det är iallafall något du inte behöver oroa dig för. Du har ju pco-äggstockar och ni kommer att få ett kanonreslutat om ni väljer att göra IVF.

Hoppas att ni får sätta igång snart. Och hoppas att er Jul blir fin och mysig trots saknaden. Längtar tills vi äntligen ses på riktigt!
Kramar!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...