Varje dag när jag går och lägger mig, placerar jag mig i den enormt stora sängens mitt, på mittenkudden och där gråter jag hejdlöst. Alla känslor kommer då på den kudden och jag håller inte inne med något. Jag skriker och gråter om vartannat, jag tömmer allt jag hållit emot under en dag. I en kvart, max en halvtimme tillåter jag mig att vara i det känslotillståndet, och känna alla känslor. Känslor av sorg, rädsla, ilska, förbannelse, hat, vrede, besvikelse - jag tar emot känslorna. I helgen slarvade jag med det, och hjärtklappningen kom som ett brev på posten och hela den stora sängen skakade när jag låg på mage, så snabbt jobbade hjärtat på. Kropp & själ sitter onekligen ihop.

Livet fylls med allt fler ljuspunkter och jag kommer på mig själv med att le och känna tillförsikt ibland. 

Idag fick jag frågan hur det känns? Ja, det är hemskt men jag mår bättre...

Och så är det...

Det gör så ont att se sin livskamrat förfalla och tappa kontrollen över livet, och du ingenting kan göra. Han måste gå den valda vägen själv. Jag vandrar min väg själv, med gott stöd från familj och vänner.

... och med träning och musik - för det är min livlina just nu.

Om en vecka är huset mitt, om tre veckor hoppas jag att jag packat ihop 200 kvm familjelycka på landet. Drömmen blev aldrig sann och jag måste våga tro på att det blir något riktigt bra av det här. Just nu har jag svårt att se det, men jag måste våga tro på det... jag måste.

 

lilla jag

25 oktober 2013 12:32

Det låter sunt tycker jag! Att tillåta sig vara så ledsen man behöver en stund. Det är ju viktigt att inte bara stänga in alla känslorna! Spännande med flytt till nya stället!! Lycka till med flytten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...