På RD 12 kom blodet, men jag har redan sörjt de sista dagarna. Jag har vetat och känt i kroppen.
Så när blodet kom i morse så var det mer ett konstaterande.

Jag har använt känsloparlörens alla känslor och känner nu bara ett lugnt konstaterade - IVF 1 är över.
Jag är inte förkrossad, men jag är ledsen.
Jag tycker ändå att processen varit positiv, det som varit jobbigt har varit att ruva den sista veckan. Det har sugit, milt uttryckt.

Nu ska kliniken sommarstänga, vi ska hitta tillbaka till det fina intima som vi inte sett röken av på en månad.
Vi ska fylla sommaren med fina minnen och jag ska framförallt njuta av att vara hormonfri.
Det ska verkligen bli skönt att få tillbaka sin kropp igen.
Men på tisdag ska jag först ringa till Falun och få en plan för nästa steg - att återföra frysisarna.

Läkarna kunde ju inte säga att IVF var vår rätta väg att gå eftersom jag uppenbarligen kan bli gravid på egen hand, så kanske är det därför jag inte är så förkrossad. Eller så är det just förkrossad som jag var i förrgår.
Jag ångrar inte att vi testade och vi kommer testa igen, sommaren ska bara komma i mellan...