För reser, det gör jag. Utan karta, visum eller kompass uppever jag mitt nya liv. Smaka på orden - mitt nya liv.

Jag fick en sådan fin kommentar från Livets Underverk där hon beskrev att mitt språk, mina ord blivit så mycket mer levande. Ja, hela jag har börjat leva mitt liv, tagit ansvar för att fylla det med saker som får mig att må bra.

Att leva innebär också att man fäller tårar, levande innerliga tårar.

För ibland kommer tårarna, av hat, av ilska, glädje, lycka, oro eller andra känslostormar.

Jag försöker leva med känslan, välkomna den och behandla den som just bara en känsla - något som kan visa oss vägen till det livet vill visa oss.

Jag sitter på jobbet, packar ihop det sista, checkar av och skriver autosvar.

Vi ska resa, min bästa väninna och jag.

Vi har kompass, resebiljett och en reseguide - en klassisk resa för att fira livet. Vi som ringt varandra mitt i nätterna, gråtit, skrikit, tagit oss igenom 2013 med bravur - nåja, med livet i behåll iallafall.

På jobbet genomgår jag också en resa. En resa som tvingar mig att slänga mig ut från gamla invanda mönster, utmana mig själv och mitt ledarskap. Det pirrar i magen, det är ovant där ute på djupt vatten.

Med mig på denna resa har jag en helt fantastisk coach som stöttar men även utmanar.

Igår under vår träff, när vi pratade om mina nyfunna styrkor, personsliga styrkor i mitt ledarskap så utbrister han att han innerligt avundas mig som får göra denna resa rent yrkesmässigt.

Han stannade upp, lutade sig tillbaka och väntade på reaktion från mig och så kom den.

Jag är så obeskrivligt stolt över hur jag tar mig igenom denna resa, även denna resa.

Att stanna upp, välja livet, välja viljan att göra mitt liv till någonting så bra det bara går.

Jag är så stolt över min stora aptit på livet, för den har inte alltid varit självklar. Den har krävt mod, styrka, vilja och ibland bara rent "do it".

Ikväll ska resa på mitt privata plan fortsätta. Jag ska ut på öppet hav, möta blickar, kroppar, nya sidor av mig. Få höra "ap ap, fröken. Inte den där blicken" Jag ska titta lika förvånat på honom och fråga mig själv vilken blick jag utstrålar. Jag utstrålar något, jag är mig själv, möter nya sidor av mig själv som jag inte trodde fanns.

Det är en förbannat häftig resa att kunna tycka om sig själv, just för den man är.

Och jag avundas mig själv som får göra den här resan...