... och det är väl bra!

För vad vore en blogg om jag skrev exakt allt i ett enda inlägg, då vore det ju ingen blogg...  

Känner mig nästen euforisk av att äntligen få sätta ord på mina känslor inför likasinnade, med andra som har en högsta önskan - att få ett barn!

Jag känner mig fortfarande helt tagen av att vi faktiskt tagit beslutet att gå resan tillsammans mot ett barn, vårt barn. Hur den resan kommer att sluta vet ingen, bara att vi ska gå den tillsammans - vi två.

Jag har nyss kommit hem från jobbet, hunnit med att storhandla. Det går ju så mycket mat när vi har lillemannen hos oss. Imorgon är jag ledig och det känns väldigt bra. Jag måste ta mig samman och beställa bilen som skulle varit beställd för länge sedan. Jag har ju tjänstebil och det innebär att jag har väldigt fria händer.

Epoken med en liten smäcker och körglad bil är över och jag sörjer det. Nu när vi bor här på landet så behövs det en helt annan typ av bil.

Om man dessutom planerar en större familj så behövs det också en annan typ av bil.

Min sambo påpekade nyss att det är hög tid att beställa. Jag har på något sätt förskjutit det faktum att jag måste göra det. Jag som vanliga fall aldrig skjuter upp något, jag är verkligen en doer.

För mig är det verkligen ett tecken på att mitt glada singelliv är över, en ny period av livet tar vid, med hus på landet, sambo och bonusbarn.

Nu sitter kärleken och hans son och myser i soffan. Jag känner alltid ett utanförskap som inte går att ta på.

Snart, kanske snart... många gånger är det min tröst, att vi ska ha någonting eget snart.

Jag har tagit ett till stort steg idag. Beställt tid hos läkaren för att byta ut en av mina mediciner mot en mer gravid vänlig sort. Det står i bipacksedeln att man omedelbart ska kontakta läkaren om man planerar att bli gravid.

För övrigt längtar jag efter att få gosa ner sig ikväll, om det beror på vad jag ska få eller känslan av att åter få uppleva att älska utan att tänka på att ingenting ska få komma i mig.

Har molvärk i magen och ägglossning, men det lever jag så gärna med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...