Jag är en grubblare, en tänkare och en analytiker full av känslor. En egenskap jag gillar, men som många gånger gör det besvärligt för min omgivning, men även för mig själv.

Klockan är strax midnatt, jag borde sova. Istället sitter jag här och försöker tömma mina känslor och mina tankar denna sena timme.

Idag är vi barnfria. Julen är över och fastän jag är nöjd med hur vi spenderat julen, så grusades ändå mina planer på det där plusset som jag skulle få.

Jag vet så väl att man inte skulle hoppas, men jag gjorde det - även jag är mänsklig.

Hela min mensvecka längtade jag efter honom, mannen i mitt liv, mitt allt, min bäste vän och han jag delar mitt liv med. Han fanns nära mig, men jag längtade efter honom på ett mer känslomässigt plan, intimt, vuxet och passionerat sätt.

Det var barnvecka, vilket innebär att han är helt slut på kvällarna. Jag har efter ett år lärt mig att jag ingenting kan göra av mina känslor, mer än att förskona mig själv, så jag har börjat skaffa mertid för mig själv. Jag läser, är med mig själv, tränar och försöker att fylla på mig själv.

Det kan låta konstigt, men utan att göra en historia väldigt lång så har vi behövt ta till professionell hjälp kring detta med barnen och för att rädda oss själva i detta drama som rör hans barn och deras mamma.

Jag hoppas att den plattformen vi nu hittat för dessa veckor gör det mer hanterbart.

Jag har börjat satsa mindre, jag gör inte längre allt - jag kommer ändå alltid att vara hatad av tanten. Jag tänker inte längre ut familjeutflykter, barnaktiviteter, påhittiga äventyr och fantasifulla kalas - jag gör inte det... det kvittar liksom.

Detta innebär att jag nu när jag tar ett eller två steg tillbaka, också får mer energi.

Helt klart innebär detta mer arbete för min sambo och han är helt slut när barnveckan är över.

Jag längtar efter honom och han är helt slut rent fysiskt.

Ni kan själva räkna ut att den kombinationen inte är den bästa...

Idag har jag börjat med Ovesterinet, en kär gammal vän.

Eftersom jag, min dumma krake, hade hoppats på lite sex så väntade jag med att fixa in det till dess att det blev dags att släcka lampan.

Jag låg där i sängen, medans vi tittade på vår film, hoppades och längtade efter den där närheten som bara han kan ge mig. I en veckas tid har jag varje kväll viskat i hans öra om hur otroligt sugen jag var på honom.

Han orkade inte ikväll...

Hjärtat kändes minst hundra gånger tyngre i sin vikt, jag kände mig som den fulaste och äckligaste som vandrat i ett par skor, som inte ens kunde få den njutningen jag så gärna ville ha, som jag längtat efter i över en vecka.

Det hela späds på med att han önskade se en stund till på filmen, alltså i min värld var han inte såååå trött.

Jag blev så oerhört ledsen och förödmjukad. Det är inte första gången det händer, vi har olika behov vad det gäller sex, och för ovanligheternas skull så är det inte mannen som vill mer än kvinnan.

Till någonting helt annat; jag höll mig från Polarn och Pyret -rean. Bonussonen uppskattar ändå inte pengarna jag lägger på honom, och förhoppningsvis kommer det en dag då jag får handla till mitt barn...

Min längtan och min sorg, att stå mitt upp i en familj men ändå känna sig så ensam...

 

ettvanligtliv

30 december 2010 13:33

Har inte alls samma erfarenhet när det kommer till sambons X och hans barn, men skiljsmässobarn som jag är så har jag varit med och sett många jobbiga familjerelationer utifrån. Vet att det är skitsvårt att mixa ihop två familjer. Kan bara tänka mig hur jobbigt det måste kännas för dig ibland. Tycker att du gör det jättebra och att du verkar hittat ett bra sätt att tackla det på.

Ang det här med att killar skulle vilja ha sex mer än tjejer så tror jag inte att det stämmer så bra. Vi har ofta samma problem i vårt förhållande. Det är oftast jag som vill och han som är alldeles för trött. Vi har bråkat om att det alltid är jag som måste ta initiativet och tillslut pratade vi länge och väl om det. Det berodde på att hans jobb är väldigt krävande och på kvällen är han helt slut i huvudet. Dessutom är han mer sugen på morgonen när jag inte alls vill lika mycket. Tror att det är samma "problem" för er. Han är utmattad och kanske inte har lust samma tider som du har. Men jag känner igen känslan av att tycka att man är den fulaste människan i världen...

Hoppas att ni får ett mysigt nyårsfirande. Nästa år smäller det till för oss båda. Det är vårat år.

Kram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

minlangtan

31 december 2010 18:20

Tack för din kommentar! Som alltid värmer den vännen!
Ja, vad ska man säga. Hos oss är det så att jag helt enkelt har större behov av sex och närhet, och allt som oftast går det ju att kompromissa, men ibland känns det rejält i hjärtat.
Jag är en morgonmänniska och då är han helt slut och gillar inte alls morgonsex. På kvällarna är jag tvärtrött, och han fysiskt slut pga ett arbete där han jobbar med kroppen.

Detta med barnen är inte lätt. Min tröst i det hela är att jag försöker att tänka att hur jobbigt det än är, så har jag igen det om jag sansar mig och inte beter mig lika illa som deras mamma gör. Jag hoppas innerligt att det är så, att man får en stjärna i himlen.

KRAM på dig och tack för din fina kommentar igen!

 

Ramona

28 februari 2011 16:21

Oh vad jag känner igen mig!
Är också en tänkare. Kan bara fastna i mitt tänk om allt o ingenting. Folk kan prata med mig o det tar en liten liten stund innsn jag fattar att någon pratar med mig. Skämt åsido. jättefin blogg du har o vi verkar ha samma tänk vad gäller barn o hela den biten. vi får helt enkelt hålla tummarna för att vi får våra guldklimpar...

http://www.seossvaxa.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...